Vi talar sällan högt om våran framtid.
0kommentarer
Familjelivet insprirerade mig att ställa mig bakom (framför?) spisen. Agerade kock. Slängde ihop en korvstroganoff. Tänkte att det inte var så svårt. Lyckades trots allt mot alla odds sist. Upptäckte att löken var möglig. Och efter det gick det utför. Jag brände. Jag överingredienserade. Och jag misslyckades. För ovanlighetens skull. Är kanske ändå inte lämpad för ett familjeliv? Om vi inte ska äta på restaurang dagligen?
Kommentera