Lider av en tjugoettårskris. Känns som om att jag måste åstadkomma någonting med livet. Och att jag åtminstone måste göra en god gärning (jävligt god gärning) för att väga upp allting ont jag har gjort i mina dagar. Och för att ha någonting att berätta för mina barnbarn (som antagligen kommer att dyka upp förr eller senare vare sig jag vill eller inte; barnfrågan är ett helt kapitel för sig själv). Jag vet att jag vill bli chef. Och kanske ha någonting eget på sidan. Och jag vet att jag vill vidareutbilda mig. Antingen snabbt eller på distans. För jag har fått höra att man tydligen inte kan bli någonting över en natt så där. Det krävs tydligen hårt arbete. Men jag ska börja med att läsa språk. Först ut är spanskan. Har bestämt mig för att åka till Mexico ett tag och studera. Vare sig mormor vill eller inte. Och sen ska jag investera i att köpa min lägenhet inom en snar framtid. Och den i sin tur funderar jag sedan på att sälja om några år för att kunna resa och se världen. Kanske studera Fashion Marketing and Management i USA. För nu har jag definitivt inte råd, men med pengarna från lägenheten skulle det gå runt på alla sätt. Det är så mycket jag vill göra, men så lite tid. Så många män, så lite tid. Borde kanske finna mig en stadig karl också, men jag har inte riktigt tid för en sådan. Om han inte vill finna sig i att spendera sin tid i bakgrunden. Som prioritet nummer två. Om han inte tänker försörja mig det vill säga. Blev knappast klokare av det här svamlet. Ska mingla vidare efter information om språkstudier nu. Och efter inredningsinspiration.