Mitt liv som handikappad
0kommentarer
Igår rastade min livscoach mig på en ytterst kort promenad men ack så ansträngande. Vi promenerade (läs: hon promenerade medans jag fick hoppa) till Scandic Skogshöjd där Lions anordnade en loppmarknad och diverse andra saker för Världens Barn. Lät mamma löpa amok medans jag satt på en scen och beskådade det hela. Idag däremot rastade hon mig på en längre promenad; destination mormor för traditionell söndagslunch. Det tog fyrtio(!) minuter att hoppa sträckan som tar topp tio minuter att promenera med båda benen. Gav upp både en och två gånger under promenaden och var även nära till tårar vid ett ögonblick. Måste jag nämna att jag var svettig likt en marathonlöpare när vi entrade lägenheten?
Kommentera