Dammsög inte bara. Vek garderoberna. Och slängde ett par urtvättade linnen. Hatar att slänga saker. Urtvättade eller inte. Var tvungen. Finns ingen mer plats där inne. Har alldeles för liten lägenhet. Tycker verkligen inte om den. Har inte gjort det en enda dag sen jag flyttade in för över två år sen. Tror det är dags att styra upp det här. Under tiden surar jag med en smutte och nya numret av Chic.
Tar det piano. Vaknade runt ett-snåret. Klev upp fyra. Sladdade ner till ICA. Köpte frukost. Sladdade hem. Ligger återigen stationerad i min underbara prinsessbädd. Ska straxt möta upp min pärla till granne för att storhandla. Och förhoppningsvis köpa en tvserie-box. Och spendera resterande delen av kvällen nerbäddad i soffan. Det är piano som gäller nu. Inga fler fylleslag. Inget onödigt spenderande.
Vinet på kylning. Ett par ballonger uppblåsta. Lägenheten i ordningställd. Paketen inslagna. Spotify betalt. Och nu är det dags att get dressed for success. Vi ska in i dimman, ska du?
Nuläggesrapport: Förbannat lycklig. Känner mig förälskad. Stationerad i min prinsessbädd med datorn på magen. Alldeles för lite timmar fyllda med sömn framför mig. Kan trots detta faktum inte sluta njuta. Inte heller slita mig för att få min skönhetssömn.
Och idag fyller den här tösen tjugo jordsnurr. Min lilla tös. Mitt hjärta. Min barndomskamrat. Min levande GPS. Min stöttepelare. Och på lördag ska hon firas med pompa och ståt. Då ska hon få smaka på livets goda.
Det värsta av alla tänkbara saker inträffade precis. Öppnar min mail. 8 olästa mail. Ett utan rukbrik. Känner igen namnet. Inser att det är min chef. Min chefs riktiga namn. Läser. Börjar kallsvettas. Och är nu nära ett sammanbrott. Hon erbjuder mig femtio timmar i februari. Femtio timmar. Femtio jävla timmar. Och vad hade hon tänkt att jag ska leva på? Luft och vatten? Femtio timmar räcker knappt till mina räkningar. Och jag som slitit min lilla tushie av mig de senaste sju månaderna. Femtio timmar är vad jag brukar arbeta i veckan. I veckan. Är det här tacken?
Startade dagen med en långpromenad och en tallrik havregrynsgröt. Ungefär det jag kan hantera i köket. Havregrynsgröt och pannkakor. Det är inte det att jag inte vill lära mig - det går inte. Har gått Hotell- och Restauranglinjen utan resultat. Har satt fyr på spisen. Glömmer mat i ugnen. Glömmer stänga av plattorna. Röfyller lägenheten. Misslyckas smakmässigt. Recept eller inte - det går inte. Det är tur att jag har närskylda som mer än gärna agerar kock i mitt ställe. Och när jag blir hemmafru i framtiden får antingen min karl stå för maten eller så får vi anställa en privat kock. Inte värre än så.
Är naturligt överviktig. Har alltid varit. I alla år utom ett. Ett händelserikt år. Och nu är det dags igen. Min målvikt är -25 pannor, men jag blir glad om det ramlar av 20 pannor. Säger som Carolina Gynning; det är viktigt för mig att vara smal. Och jag hoppas att det här ska vara en motivation.