Telgehuset anordnade i torsdags en modevisning med kläder från VILA, Indiska, JC samt Scorett. En besvikelse. Modellerna var tafatta och dansarna var osynkroniserade. Det kändes oplanerat och ostrukturerat. Telegehuset kompenserade detta med dryck och rabatterade priser i butikerna vilket fick mina fingrar att sprätta. Inhandlade dock ingenting utan spatserade vidare med Irina under armen för druvsaft på CP där även Martin anslöt. Och därefter dansade vi vidare via Crocs Inn tillbaka till CP för att avsluta med hångeldricka på Stanleys. Och sist men inte minst blev det eftermacka i mitt palats. Några frågor på det?
Tror att jag är mer mörkrädd nu vid tjugonågonting-års ålder än när jag var liten. Tror fortfarande att det bor monster under sängen och att mördarna står på lur inne i mina fabulösa garderober. Och med den vetskapen borde jag inte ha sett Paranormal Activity igår. Även fast jag låg tryggt i en muskulös och väldoftande famn under filmen. Dör hellre än att se Paranormal Activity 2.
Medans jag var ute på äventyr på morgonkvisten levererade min livscoach min kökssoffa till mitt palats. Tänkte först punga upp ett par hantverkarhundringar för en sprillans ny kökssoffa men när jag berättade det för min livscoach nämnde hon att jag faktiskt redan äger en. Gjord 1978. Så hon renoverade den. Slipade och målade. Och klädde om den. Den passar mitt kök som handen i handsken. Bara resterande delen av köket som behöver livas upp. Inredning är det enda min hjärna tänker på i skrivande stund. Och män så klart. Minglade omkring på internet för inspiration och fina inredningsdetaljer och fann till min stora lycka vita prinsesskronor i olika storlekar. Blir lycklig i hela själen. Som jag har letat! Bilden är, precis som lyktan/skålen/blomkrukan, från Systrarna Sockervadd. Prinsesskronorna går loss på 229 (L), 169 (M) och 79(S) riksdaler.
Mina en gång så dansanta vänner vardagsvinsvägrar. Blir frustrerad av detta fenomen. Detta är inte acceptabelt. Har haft husarrest i två(!) veckor (att ramla ner för 550's trappa och behöva uppsöka akuten för att röntga räknas inte). Anser att mina vänner borde ta en för laget. Behöver mingla. Mingelprinsessan inom mig gör uppror snart. Borde jag kanke byta vännerkrets? Är det lösningen på mina världsliga problem?
Ord är överflödiga. En mardröm. Vila i frid, Marcus. Vila i frid.
Mina vänner vet vilka knappar man ska trycka på för att göra mig glad. Ikväll anordnade vi en spelkväll med godsaker. En skrattfylld spelkväll. Och när Erika dök upp hade hon med sig krya-på-dig-presenter till mig. Fick ett Lip Plumper från Make Up Store och Plaza Kvinna. Erika är ovan förberedd och laddad med håraccesoaren tillika korthållaren som håller spelkorten från Minut Mästarna på plats.
Igår rastade min livscoach mig på en ytterst kort promenad men ack så ansträngande. Vi promenerade (läs: hon promenerade medans jag fick hoppa) till Scandic Skogshöjd där Lions anordnade en loppmarknad och diverse andra saker för Världens Barn. Lät mamma löpa amok medans jag satt på en scen och beskådade det hela. Idag däremot rastade hon mig på en längre promenad; destination mormor för traditionell söndagslunch. Det tog fyrtio(!) minuter att hoppa sträckan som tar topp tio minuter att promenera med båda benen. Gav upp både en och två gånger under promenaden och var även nära till tårar vid ett ögonblick. Måste jag nämna att jag var svettig likt en marathonlöpare när vi entrade lägenheten?
Har ingen hemhjälp idag. Fick laga middagen själv. Lättare sagt än gjort när man är enbent utan ett inbyggt balanssystem samt hushållshandikappad. Råkade smälta stekspaden samt micra baconförpackningen så att plasten smälte. Blev åtminstone ingen eldsvåda. Och jag fick mat i magen. Hurvida den var välsmakande eller inte kan däremot diskuteras.
Mitt tålamod har börjat tryta. Har som tidigare nämnt beställt en HTC Wildfire. Den skulle vara mig tillhanda senast(!) två dagar senare. Nu har det gått elva dagar och jag har inte sett röken av min telefon. Elva dagar! Det betyder att jag sitter här med ett abonnemang men utan en telefon. Kan ingenting någonsin flyta på som smort?
Edit: Har fått svar på mitt argsinta mail (eftersom personalen inte svarar i telefonen); "Jag fick precis ett mail om att ordern nu kan betalas och skickas så nu är den på väg." Vad fint, verkligen. Men NÄR kommer den?
Ord är överflödiga. Du har det bättre där du är nu. Vila i frid, farfar. ♥
Vidrigt, Europeiska bartenderskolan. Vidrigt. Känns som en spark i magen. Kan inte längre stoltsera med att ha gått en bra bartenderutbildning, tyvärr. Lätt ovärda pengar.
Är en slagen soldat. Efter att ha tröttnat på sofflivet redan dag ett efter operationen så greppade jag idag (dag tre) kryckorna för en vända på stan. Visste att jag är otränad, men så där otränad? Måste jag säga att jag fick ta en taxi hem? Nu är jag inte en glad tös. Vägar bli lägenhetsbunden i sex(!) veckor.
Minglade vidare bland möbelbutiker och hamnade inne på Jysk. Hittade två passande bänkliknande saker till köket. Tanken är att det inte ska finnas matbord i köket utan enbart en plats för mingel. Och en smula extra förvaring. Bänk no. 1 vid namn Annika är min favorit. Kostar två hantverkarhundringar. Och den nedre är fin men inte nödvändigtvis det jag suktar efter. Den går loss på sjuhundra riksdaler och heter Maui. Nu kliar det i inredningsfingrarna minsann.
Behöver nya möbler. Köket behöver inredas. Och vardagsrummet saknar ett par saker. Och badrummet ska vi inte ens tala om. En enda röra; handfatet sprutar vatten; golvet är en hemsk blåfärgad plastmatta och kaklet är rena rama katastrofen. Ovanstående bänk för 995 riksdaler från Rusta skulle se finfin ut vid min öppna spis. Är alldeles för handikappad för att själv åka och hämta den och montera den. Kanske kan snacka upp min kusin i brygga..
Caroline gjorde frukost. Alexander kom ner och höll mig sällskap framför Animal Planet. Min livscoach kom med snittblommor och cola light. Senare kommer Erika över. Telefonen går på högvarv. Inte en tyst minut. Är förvånad över mina undersåtars förmånga att visa omtänksamhet. Inte vardagsmat det, inte. Nu fattas bara Sims 3 PC-spel, Alexanders wii-spel han ska hämta hem till mig samt Bingo Rimérs bok En flickfotografs bekännelser. Presenter är det bästa jag vet. Och kanelbullar så klart. För att inte tala om diamanter och rosor. Och i sådana här handikappade tider tycker jag att jag minsann borde bli överöst med presenter. Och tonvis av krya-på-dig-kort.
Före och efter operationen. Har överrörliga leder trots operation, men kommer troligtvis slippa att ramla vart jag än går. I tid och otid. Bara det i sig är en seger.
Efter att ha avslutat min anställning med ett arbetspass från helvetet så fyllde Alexander mig till bredden med spirituosa. Till den grad att jag stukade den fot som jag ska hoppa på de närmsta sex veckorna. Har precis operationsduschat. Imorgon är dagen D. Dagen då halva fotknölen ska gröpas ur och senorna i foten ska möbleras om. Måste jag säga att jag är livrädd? Ska infinna mig på Södertälje sjukhus kvart över sju a.m sharp. Håll tummarna för att jag vaknar med båda fötterna på plats.
Fredag klockan halv elva p.m och alla mina vänner rusmedelsstrejkar. I vanlig ordning. Undrar vad jag tänkte när jag sållade och handplockade denna skara? Sliter av mitt hår snart. Ingen, inte en enda, vill mingla. Tydligen är sömn och Idol viktigare än socialt umgänge när man är tjugonågonting.
